Försvarsspel - vad ska barn- och ungdomstränare prioritera?

Mister Stephanos, 1 okt 2012

Häromdagen hade jag en intressant diskussion med Daniel Romanos om försvarsspel för barn i 7-manna ålder eller tidig 11-mannaålder. Utgångspunkten för diskussionen var om barn i nämnd ålder ska spela med försvarslinjer (press- och täckningslinjer). Lite bakgrund och fakta är på sin plats innan jag belyser mitt perspektiv på försvarsspel för barn.

Försvarsspel brukar delas upp i två grupper: positionsförsvar (tidigare kallat zonförsvar) och markeringsförsvar. Skillnaden dem emellan är att i ett positionsförsvar bestämmer bollen och ens medspelare utgångspositionerna (i princip tar man ingen hänsyn alls till motståndarnas positioner) och i ett markeringsförsvar bestämmer bollen och motståndaren ens utgångspositioner. Traditionen i Sverige är att vi spelar ett positionsförsvar från relativt tidig ålder och och vi har gjort det sen Roy Hodgson, Bob Hougthons och Svennis dagar. På senare år har främst Lars Lagerbäck (fd. A-landslagstränare) varit en stor förespråkare av ett positionsförsvar som metod. I dagens Sverige är det få seniorlag som använder markeringsförsvar som metod (förutom just i eget straffområde) utan är snarare inriktade mot ett positionsförsvar.

Tittar vi dock i Champions League - och annan europeisk toppfotboll - är en tydlig trend på senare år att försvarsspelet utvecklats mot att utgå ifrån boll, medspelare och motspelare, dvs. tre faktorer istället för de traditionsenliga 2 faktorerna. Ser vi då över en svensk spelarutbildningsplan tenderar vi endast att träna för och utgå ifrån faktorerna boll och medspelare och då är min bedömning att vi utifrån ett försvarspelsperspektiv kommer att hamna efter övriga toppnationer i Europa.

För att lära oss kunna hantera en tredje faktor - i vårt fall motståndarna - att ta hänsyn anser jag att vi upp till 15 års ålder endast ska träna markeringsförsvar och utgå ifrån följande riktlinjer:

  • Tappar vi bollen så utgår vi ifrån att vi vill ta tillbaks den så fort som möjligt genom att sätta en mycket tuff press på bollhållare - dvs. direkt återerövringspress
  • Sätt alltid press tidigt och högt på bollhållare
  • Uppflyttning och reterering (att falla med backlinjen)
  • Markera motståndare - på 7-manna bör det vara man-man-arkering och på 9- respektive 11-manna bör kombinationsmarkering prioriteras.

Jag tycker att vi ökar möjligheten för våra barn och ungdomar att bli skickliga individuella försvarsspelare med god speluppfattning genom att prioritera det som beskrivits ovan. En poäng med markeringsförsvar är att det inte finns ett kollektiv som ska hjälpa dig i försvarsspelet utan du måste hantera din indivduella uppgift annars är det en stor risk att det blir mål.

Följande bör vi inte träna på innan 15 års ålder:

  • Positionsförsvar
  • Låg press
  • Överflyttning
  • Centrering (ok från 13-14 års ålder)
  • Indirekt återerövringspress

Jag tycker att vi från 15 års ålder ska träna ett positionsförsvar och från 17 års ålder lära oss kombinera de tre faktorerna boll, medspelare och motspelare.

Framförallt anser jag också att barn och ungdomar inte kommit tillräckligt långt i sin mognad för att kunna hantera det helhetsperspektiv som krävs av en spelare för att spela positionsförsvar och då tränar vi på något som barn perceptuellt inte kan ta in - ungefär som att en 10-åring ska lära sig köra bil och så blir vi frusterarade för att den inte lär sig fastän det är i princip helt omöjligt att de ska lära sig köra bil.

Sundbybergsmodellen, vår läroplan för fotboll

Det du läser om här i bloggen kan du läsa mer om i boken Sundbybergsmodellen. Alla medlemmar, spelare och ledare i Sundbybergs IK Fotboll får den gratis.



 
Kommentar Kul att du tar upp detta intressanta ämne i din blogg! Försvarsspel är ett avgörande område i fotboll och många tränare vill därför ha en stark och solid defensiv där varje spelare jobbar i förhållande till varandra. Detta för att tillsammans bilda en försvarsmur som kommer bli svårare för motståndarna att komma förbi. Problemet är att vi idag ser alltför många barn-och ungdomstränare jobba på detta sätt. Varför jag tycker det är fel och ett problem är, precis som Stephanos säger, för att spelarna inte är mottagliga för den typens träning. Försvarslinjer, täckning/understöd etc. är väldigt abstrakt för en 10 – 14 - åring och att få dessa killar och tjejer att göra det i praktiken (under match) kommer leda till att vi får fram passiva försvarsspelare som till slut inte håller måttet (när det börjar bli dags för spel på en högre nivå) – varken nationellt och internationellt. Att det sedan även tar tid från den individuella träningen (i form av teori och praktik, under både träning och match) försämrar saken ytterligare. ”Varför är individen viktigare laget, det är ju trots allt en lagsport?” Kan man ibland tänka för sig själv men svaret är väldigt enkelt och handlar om vad som är det mest effektiva lärandet. Genom studier och forskning av barn så har vi lärt oss och förstått att barn är väldigt egocentriska av sig och därför har ett stort behov av uppmärksamhet (som b. la. vi ledare har till uppgift att uppfylla). Detta innebär också att de är mest mottagliga för individuell träning och feedback. Eftersom vi sätter grunden för varje spelares individuella kvalité under perioden fram tills de är 15 år så ska därför majoriteten av vår undervisning bestå av individuell träning. Liknelsen som Stephanos använder är klockren och visar indirekt på hur vi tränare ibland kan agera i match- och träningssituationer. Det handlar i grund och botten om bristande kunskap och därför tycker jag att vi tränare måste bli bättre på att första vilka våra spelares behov och förutsättningar är. Det kan skilja sig väldigt mycket åt för olika individer och i olika stadier, och genom att känna till vad som är bäst för var och en så minskar risken för missförstånd. Vi kommer då också att uppleva en bättre känsla av sammanhang där lärandet blir mer effektivt. Men, Stephanos, jag har tänkt en hel del kring detta sen vårt samtal i fredags och om vi ska problematisera lärandet av en hög press och direkt återvinningspress så har jag kommit fram till en intressant tanke. Om vi säger att en av våra spelare bestämmer sig för att sätta en hög press på egen hand och försöka vinna bollen så kommer det innebära följande; 1. Spelaren lyckas - tar bollen från motståndaren. 2. Spelaren misslyckas - blir bortgjord (genom en passning eller dribbling) Om vi möter ett spelskickligt lag så är chansen större att spelaren blir bortgjord och om detta upprepas så lär en viss frustration växa hos honom och jag tror att han då också är intresserad av en lösning på detta påtagliga problem. Genom att låta honom först komma fram till lösning på egen hand så kan man sedan introducera den defensiva konsten att sätta press med understöd. Allt sätts i ett sammanhang som är mer logiskt och han kommer framförallt förstå VARFÖR man ska göra det. Man ska fortsätta jobba utifrån samma koncept dvs. hög press, man- man markering och en direkt återerövringspress men nu plötsligt har man en spelare som kommer agera understöd självmant utan att man står och skriker efter det vid sidan om planen…. Vad tycker du, Stephanos?
- Daniel Romanos. 2 okt 2012 (Svara på inlägg | Abuse)
Svar till: Daniel Romanos Intressant reflektion beträffande hög press - med frustration som konsekvens - och jag skulle vilja tydliggöra vissa saker: 1. Det är inte en samlad hög press eftersom motståndarna bestämmer våra utgångspositioner - i princip skulle alla utom en motståndare kunna befinna sig på offensiv planhalva, således bygger resonemanget på att inte spela en låg samlad press snarare än att hela vårt lag ska kliva högt upp tillsammans. 2. Jag gillar tanken på att när barnen är tillräckligt mogna så kan de börja hjälpa varandra i försvarsspelet, det du beskriver som understöd och en tränares uppgift enligt mig är att hitta "vårtecken". Vad är då "vårtecken"? Vårtecken kan beskrivas när en biolog tidigt under året hittar tecken på att nu börjar våren närma sig och det kan inte gemene man finna, utan vi upptäcker just våren när den i princip har kommit. En tränares roll visavi vårtecken är just att finna tecken på att en spelare håller på att upptäcka en viss kvalité och kopplar vi det till understöd så tycker jag att tränares uppgift är att identifiera tidiga tecken på att barnet börjar bli mogen för detta. 3. För att summera så anser jag att en tränare ska vänta på att en spelare är redo men att spelarna i princip alltid får en nödvändig utmaning - att lärande börjar inriktas mot en nivå precis innan nästa utvecklingssteg - och inte väntar på att spelaren redan är "framme".
- Stephanos. 2 okt 2012 (Abuse)
Kommentar Håller med om det du skriver och gillar din metafor som beskriver en av tränarens viktigaste uppgifter - som är en avgörande förutsättning för att kunna utveckla spelare – att tolka och förstå beteenden hos spelaren. Jag vill också tydliggöra att genom att spela med uppflyttning och hög press så kan det resultera i fler målchanser för motståndarna eftersom det kommer bildas ytor bakom våra spelare, som i sin tur kan leda till fler baklänges mål och förluster. Därför är det viktigt att man förstår VARFÖR man ska jobba med hög press, uppflyttning och man-man markering (finns förklarat i tidigare inlägg) och att man ser det som långsiktigt projekt som kommer bära frukt längre fram i tiden. Jag tror att många ungdomstränare i grund och botten är för rädda för att förlora matcher, och därför ser vi dem jobba på detta sätt. Men vart denna mentalitet kommer ifrån är ett annat ämne som jag tycker berör hela fotbollsrörelsen.
- Daniel Romanos. 5 okt 2012 (Svara på inlägg | Abuse)

Senaste inlägg